Hittade en bild sparad i skolan. (Och en massa bilder på mig och Nordh sedan förra sommaren som gjorde mig förbannad.) Iallafall, eftersom jag går konst får vi göra såna här saker. Masker. Min var gjord i svart papperspåse, silvertejp och snöre. Klaustrofobisk som ingen annan, och nej jag mådde inte så bra under den tiden eftersom socialen var på mig som... jag vet inte. Jag var iallafall under extrem press ifrån min omvärld. Och jag hatade det så mycket. Tänk så mycket som kan hända på lite mer än ett år. Ett och ett halvt.

Ja, Nalle kommer hit imorgon för övrigt. Det ger mig lite ångest. Jag hatar när han är här. Får väl lära mig helt enkelt. Folk är gjorde för att tjäna mig som nyktert sällskap.

Fan också vad konstigt allt är. Oregelbundet. Onskefullt.

Fick MVG på masken ifall ni undrar.
(Ja, det är komiskt.)

Jag är inte så intresserad av omvärlden idag. Idag är det jag som gäller och jag som ska vara lite avskärmad ifrån folk. Men det märks med lite tur inte så mycket, det handlar bara om att ge ut en mindre avskalad version av sig själv ibland. Som nu. Det är inte tid för att vara verklig idag.

Annars är det en trevlig dag idag, om man ignorerar att det alltid blåser, och alltid blåser på fel håll för mitt hår. Det blir en absurd kombination av ansikte/hår, men det är okej för mig. Bara jag slipper andas in håret hela tiden.

Min mamma håller på att vara huslig, vilket innebär att hon tar upp hela köket och gör kakor och vill att jag ska städa efter henne senare. Men ack nej, jag har ingen kraft övers till sånt där. För jag måste spara krafterna till fredag. Och förmodligen lördag. Det är sista helgen Tess och Nizze bor tillsammans, och det borde väl vara lite jobbigt. Vi kan lösa det med alkohol.

Är glad för Tess skull, måste vara skönt att hitta ett avslut på någonting once and for all. Hamna på ett ställe där man vet att det blir bättre, och att det faktiskt är en definitiv och permanent förbättring, men tid och rum att växa som människa och ta saker på sitt eget sätt igen.

Kanske jag överanalyserar det lite, men det är vad jag hade känt om jag varit i hennes skor. Jag hoppas verkligen att allt går bra. Tvivlar inte ens.